Grovfoder

Grovfoder den viktiga basen.

Av naturen är hästen en gräsätare. Så snart en häst tas från betet, kommer den att sättas på diet som egentligen är onaturlig. Hö , havre, hösilage och spannmål är exempel på fodermedel som vi av praktiska skäl och beroende på vår användning av hästen tvingas låta hästen ersätta gräset. Sedan hästen blivit ett tamdjur, har vi således i viss mån rubbat dess naturliga matvanor. Detta är ett  faktum som det kan vara nyttigt att då och då återkomma till. Modern forskning visa t.ex att växtriket har en betydelse för en störningsfri matsmältning - och deras roll för energiupptagning är betydligt viktigare än man tidigare annat.

Ett ökat energibehov tillsammans med höga prestationskrav på hästen med för t.ex att fodergiven måste koncentreras. Det är så viktig, att hästen tillförs tillräckligt med fiber och intaget av stärkelse inte når skadliga nivåer. Vid en hög energigiva är det viktigt att energin tillförs i skonsam form. Fett är en skonsam energikälla. Ett kraftfoder som är anpassat till modern hästhållning bör således vara rikt på både fett och fiber. Just därför passar havre bättre som hästfoder än t.ex korn och majs.

Grovfoder är stommen i hästens foderstat och en viktig energikälla. Dess innehåll av olika näringsämnen avgör hur den övriga foderstaten ska byggas upp. Det är således viktigt att man vet hur grovfodret är sammansatt. Därför bör man alltid analysera det. Värdena i grovfoder från olika vallar kan skilja sig avsevärt.

I analysen beräknas  siffrorna för näringsvärde lite olik beroende på vilken typ av grovfoder det gäller. För hö anger man oftast värdena per kilo foder - medan siffrorna vid analys av ensilage och hösilage ofta anges i per kilo torrsubstans. Vattenhalten mellan olika grovfoder skiljer sig nämligen ganska kraftigt åt. Ensilage innehåller t.ex upp till 70% vatten, medan motsvarande siffra för vanligt hö är 16%. 

Det finns egentligen bara grova riktmärken för vad som är bra grovfoder. Behoven hos olika hästar skiftar nämligen, det innebär att samma grovfoder inte passar lika bra, för alla typer av hästar.

Fodrets hygieniska kvalitet kan ibland vara befogat att analysera, speciellt om man under lagringstiden misstänker att det uppkommit lagringsskador. I hö är t.ex mögel ett vanligt problem som årligen orsakar hosta och kroniskt luftvägslidande hos ett stort antal hästar. Att ett hö lukt gott och har en frisk grön färg är en bra början - men det utgör ingen garanti för höets hygieniska kvalitet. När det gäller hösilage och ensilage i inplastade balar är provtagningen för hygienisk analys av begränsat värde. Den hygieniska miljön är nämligen unik för varje bal.

Utfodring av ensilage och hösilage kräver skicklighet och iakttagelseförmåga hos den som fodrar. I både fallen handlar det om förleden med hög skallighet och fodret är dammfritt - vilket kan vara en fördel i sig. Påverkan av bakterier och mögel i fodret kan ge ödesdigra konsekvenser. Kraftig diarréer och förgiftningstillstånd ( t.ex clostridios och botulism) har i en del fall kunnat härledas till dåligt ensilage eller hösilage. Sedan plasten kring gräset har brutits är hållbarheten högst ett par dygn.

Förutom den viktiga funktionen att hålla grovtarmens bakteriflora i "trim" är en tillräcklig tillförsel av växtfibrer viktigt för tarmens transportfunktion och hästens tuggbehov. Det är således viktigt, att fiberhalten även i kraftfodret beaktas då man  bygger upp den totala foderstaten.

Oavsett hästens användningsområde så se till att foderstaten tillför en tillräcklig mängd fibrer. Särskilt viktigt är detta idag då många hästar står på strö och därmed inte tillgång till halm som fiberkälla.

"Jag, herr Häst, kan verkligen intyga att halm

är hälsosamt både för kroppen och själen"